Move on up

Nu är den här. Min nya blogg; "Mittstim". Den har redan hunnit med att bli sågad. Lite orättvist då den endast innehåller ett inlägg. Ge den lite tid. Den kommer växa på er. Precis som beatlarnas långa hår.

Besök Mittstim här!

På drift

Kom ihåg att det är inte personen på bilden som har skrivit inlägget

Det är dags att gå vidare. Nya äventyr lurar runt hörnet brukar man säga. Tyvärr så har jag ju själv utvecklat en slags rädsla senaste veckorna när det gäller att just runda hörn här i stan. Helst av allt vill jag skaffa mig en flagga och en tuta som jag kan vifta med samtidigt som jag blåser i tutan innan jag rundar hörnet. Detta för att slippa kollisioner med andra fotgängare. När det väl händer att man nästan går in i någon så blir jag alldeles kallsvettig. Det hugger till i skinnet på mig men ändå ler jag. Varför? Det är inte kul. Skitsamma jag ska starta en ny blogg som ska vara befriad från den här typen av inlägg, dvs raljerande över vardagliga situationer/plocka billiga igenkänningspoäng. Om ett par dagar publicerar jag nya adressen här. Och endast här. På "Råland – En semester".

Del 3 – The lost material ...that is now found. Of course.

På utresan fick Liv syn på en båt hon tyckte va fin. Våran då? Den är ju från Finland. (note to self: stryk denna innan publicering)


En ö som såg ut exakt som en sköldpadda. I min atlas kommer den kallas för "Turtle Island". Varje land med lite självaktning har en Turtle Island.


Detta är inte ett trickfoto. Bänken var så här lång. Jag lovar.


Jag visste inte ett skit om fåglar innan semestern. Nu vet jag ett. Skarvens skit. Som förstör träden när den häckar. Som på den här lilla ön.


Vi såg ännu en skarvö. Inte lika kul efter ett tag men jag pekade på den ändå.


Kjell tog alltid den mest dramatiska vägen när han paddlade iväg. Mot horisonten. Han tror nog att vi följde han med blicken hela vägen. Det gjorde vi inte.


"Nej, Liv. Alltså draget ser ut som en fisk. Det är gjort så. Va? ...Ja, man blir lite lurad av det (heerreguud, kvinna)"


Jag: Har du chokat? Björn: Jo. Jag: Är det bensin i då? Björn: Jo. Jag: Ska vi basta sen? Björn: Jo.


Finns det något härligare än båthus? (obs! retorisk fråga)


Jenny knäppte med fingrarna under vattnet och vips så nappa det. Otroligt!


Simma ur bild, Kjell!


Hörs det när träden faller i skogen om ingen är där? Släcks ljuset när man stängt kylskåpsdörren? Är foten kvar i stöveln när man inte tittar?


Bildbevis på att Oskar faktiskt fuskade i schackmatchen. Jag sa ju det.


Kjell gjorde scones. Goda. Men kolla in melonen. Den kostade 100 spänn!


Klara visar skamset upp tatueringen jag bjöd henne på i Mariehamn.


Jag klättrade högst upp i flaggstången och gömde mig en kväll. Ingen hittade mig. Jag tror jag satt där och fnissade i fyra timmar. Det var kul.


Skål och tack, mina vänner! Vi gör om det nästa år igen va?

Åt lite mat...

När jag satt där och tuggade och tomglodde försökte jag komma på vad det här blogginlägget som ska komma på tisdag kl. 11:00 ska innehålla. Jag känner att jag la upp ribban lite för högt med mitt förra inlägg. Lovade mer än jag kommer att kunna hålla. Det kommer bli ett inlägg. Men ett helt vanligt inlägg. I bästa fall lite bättre än genomsnittsinlägget. He, tänk va lite mat kan göra!

Jag hade lovat en trilogi...

Jag kommer att leverera. Del 3 i Råland-trilogin blir ETT inlägg. Ett endaste mastodontinlägg. Ett upplevelsebaserat inlägg. Ett inlägg som ska spela på alla känslor på en och samma gång. Jag ska trycka på alla knapparna samtidigt. Tänk er att det finns tio knappar och jag trycker på dom alla samtidigt. Men plötsligt är det elva knappar och tro fan inte att jag lyckas trycka ner den elfte med!

Kl. 11:00 på tisdag släpper jag mitt bidrag till vad jag tror kommer sätta en helt ny standard (inte 3D, tyvärr) för bloggandet. Spika tiden!

Bone Thugs N Harmony

Hade det inte varit för mitt ben så hade det här varit den perfekta avslutningsbilden för "Råland – En semester".

BREAKING NEWS!

Vi bryter in med lite viktiga nyheter. Som många redan vet så har jag blivit farbror! Kan ni tänka er? Självaste jag har blivit farbror. Jag tänkte uppdatera er med en bild från tillfället då vi firade faderbroderskapet. Och vi passade på att hälsa på just det barn som ska få mig som farbror. Alla var glada och grattade mig och allt det där. Men ju längre tiden gick och ju mer jag tittade på söta lilla Clara (hennes namn) blev jag osäker. Det var en hel del grejjer som inte stämde. Hör här!

Rent fysiskt:
Clara är mörkhårig
Jag; ljushårig

Clara är tjock
Jag; smal

Karaktärsskillnader:
Clara skrattar aldrig
Jag; skrattar ibland

Clara gråter jättemycket
Jag; gråter jättelite

Precis som jag så tror jag ni fattar grejjen. Så idag har jag skickat ett brev till min bror och Christel där jag har begärt ett faderbroderskapstest. Jag tror helt enkelt inte att det är jag som är farbrorn.

Kan man röka abborre?

Ja, det kan man. Med en rök. Det är gott. Dock tror jag att det hade
varit en ännu bättre upplevelse om inte alla hade glömt bort att man faktiskt äter med ögat också.
Serveringsfinesser? Upplägg? Bordsskick? Dillkvist? Pumpa däcken? Det var frågor som blixtrade i mitt huvud medans mina medresenärer fingerfightades om de bästa abborrebitarna.

Saxat från Svenska Akademins Ordlista 2008?

Stor (jfr. större, störst) Se kvinnas glass.

Vad är det värsta som kan hända?

Det visade sig att vägarna runt Råland var som gjorda för att cykla på.
Eller köra bil på. Så jag tog med mig Liv på en cykeltur.

Allt var frid och fröjd som man säger. Vi cyklade i ett, för mig, makligt
tempo och snicksnackade oss fram på vägarna. Jag märkte ganska tidigt på turen att Liv inte riktigt kunde förmå sig att slita blicken från min cykel. Så jag frågade för hennes skull om vi skulle bytlåna cyklar, jag menar vad är det värsta som kan hända?

Jag ska berätta för er vad det värsta som kan hända är. För det hände.
Liv hade svårt att bemästra min cykel då den kräver sin förare. Inte
helt oväntat. Men vi kan heller inte klandra Liv för det. Vad vi däremot
kan klandra Liv för, och det tycker jag vi ska göra, är de långa och
djupa reporna hon lämnade efter sig på min mattsvarta cykel.

- Oj! Förlåt, Jakob. Men ja ja... nu ser den ju bara använd ut! Det ska ju
en cykel göra.
Det ska ju en cykel göra!?!? Vad vet Liv om cyklar? Vem
är det som vet något om cyklar!? Och nu lider alla helvetes kval över en
hel drös med repor!?

Bilden ovan är tagen vid ett tidigare lyckligare tillfälle.