På utresan fick Liv syn på en båt hon tyckte va fin. Våran då? Den är ju från Finland. (note to self: stryk denna innan publicering)
En ö som såg ut exakt som en sköldpadda. I min atlas kommer den kallas för "Turtle Island". Varje land med lite självaktning har en Turtle Island.
Detta är inte ett trickfoto. Bänken var så här lång. Jag lovar.
Jag visste inte ett skit om fåglar innan semestern. Nu vet jag ett. Skarvens skit. Som förstör träden när den häckar. Som på den här lilla ön.
Vi såg ännu en skarvö. Inte lika kul efter ett tag men jag pekade på den ändå.
Kjell tog alltid den mest dramatiska vägen när han paddlade iväg. Mot horisonten. Han tror nog att vi följde han med blicken hela vägen. Det gjorde vi inte.
"Nej, Liv. Alltså draget ser ut som en fisk. Det är gjort så. Va? ...Ja, man blir lite lurad av det (heerreguud, kvinna)"
Jag: Har du chokat? Björn: Jo. Jag: Är det bensin i då? Björn: Jo. Jag: Ska vi basta sen? Björn: Jo.
Finns det något härligare än båthus? (obs! retorisk fråga)
Jenny knäppte med fingrarna under vattnet och vips så nappa det. Otroligt!
Simma ur bild, Kjell!
Hörs det när träden faller i skogen om ingen är där? Släcks ljuset när man stängt kylskåpsdörren? Är foten kvar i stöveln när man inte tittar?
Bildbevis på att Oskar faktiskt fuskade i schackmatchen. Jag sa ju det.
Kjell gjorde scones. Goda. Men kolla in melonen. Den kostade 100 spänn!
Klara visar skamset upp tatueringen jag bjöd henne på i Mariehamn.
Jag klättrade högst upp i flaggstången och gömde mig en kväll. Ingen hittade mig. Jag tror jag satt där och fnissade i fyra timmar. Det var kul.
Skål och tack, mina vänner! Vi gör om det nästa år igen va?
4 kommentarer:
Oj, oj oj vilken avslutning! Fantastiskt hur du har lyckats fånga stämningen och hela Rålandssemestern. Det har varit ett sant nöje att följa bloggen varje dag. Men är det verkligen slut nu, finns inte mer att publicera? Klart vi ska återvända till Råland.
Något fattas mig, det känns så tråkigt och mörkt.
Jag håller helt med min brorsflickvänsmamma ovan.
-DET MÅSTE FINNAS NÅTT ANNAT!
Familjen Nielsen-Reinebo har följt denna semesterskildring var dag, vi har gråtit, skrattat och det känns nästan som vi var där och hörde Björns skratt, Klaras rappa tunga och Kjells paddel som slår ner i vattnet!
Kom igen bror, det måste finnas mer...
Clara träffade din andra bror idag och jag tar tillbaka allt jag sagt om din hantering. Han höll inte ens i henne!
Kramar från oss.
Ville ju inte glänsa över minste bror.
nä,nu får du göra en ny blog tycker jag
Skicka en kommentar