Vi träffade Trojkan igen...

Första gången vi stötte på "Trojkan" (Marita, Kjell och Björn) var på den stora röda båten. De satt och pekade och hummade över en karta. Den här gången träffar vi på de inne i Mariehamn. De sitter framför Ålands landskapsregering eller framför Alko, beroende på vilken sida av de man står på. Antingen är det fest på gång eller så planerar de en "hostile takeover" av Åland. Det är i alla fall helt klart att något är i görningen!

"I won't let the sun go down on me"

Ja, så här kunde det alltså se ut vissa kvällar. Kjell passade då på att fotografera som besatt. Kjell hoppade mellan stenar för att få till det där lilla extra på sina bilder. Han fotograferade och fotograferade. Han slutade inte förens solen hade gått ner. När han var färdig sa han "En solnedgång är fantastisk i verkligheten men blir bara patetisk på bild". Jag tror att han tog över 200 bilder på solnedgångar och sitter då följdaktligen där hemma med 200 patetiska bilder.

Bilden ovan? Den är tagen av Liv.

Less is more

På Åland använder man ordet "jo" väldigt mycket och det är tamejfan genialt! Låt mig mig visa vad jag menar med ett par
exempel:

Jag: Hej!
Åländsk uthyrare: Jo, hej.

Vad den Åländske uthyraren indirekt sa till mig var alltså "Jo, kom inte här och börja snacka, flytta på dig så jag kan komma fram"

Liv: Jag tar laxen, tack!
Åländsk servitris: Jo.

Servitrisen säger alltså "Jo, vilken överaskning du och 98% av alla andra fruntimmer som kommer hit tar den, ge hit menyn"

Jag har börjat använda "jo" regelbundet här på hemmaplan:

Liv: Go natt älskling!
Jag: Jo.

Bastuklubben

Vi bastade mycket. Jag, Kjell och Björn. Vi var väl alla tre egentligen väldigt medvetna om bastuklubbslagen, som förbjöd bastuklubbar i Sverige 1987, men det var inget vi talade om. Vi bastade lik förbannat.

Här tror jag att Kjell förväntar sig någon form av hyllningstext till hans uthållighet i bastun (ja, han satt kvar längst). Men det tänker jag inte ge han. Utan istället väljer jag att avsluta den här texten med det som jag tror att vi alla tar med oss från bastandet. Björns goda vitsord om mig; "Du går från klarhet till klarhet, Jakob". Så sa han. Från klarhet till klarhet.

- Fria? Vadå? näeee... Albin, vänta!

Vi gick på Getabergen. För att se på grottan som det pratades så himla gott om under frukosten. Kul, äntligen ska man få se en rejäl grotta, tänkte jag. Väl framme hade Albin, 14 år, en lång harang speckad med svordomar om huruvida grottan egentligen borde få kallas just "grotta". Och som jag instämmande nickade med i. Välartikulerad grabb den där Albin.

På vägen tillbaks tyckte Marita att hon skulle ta en bild på mig och Liv. När vi kollade bilderna sa jag att de ser exakt ut som bröllopsfoton. Här någonstans spårar det hela ur och både Marita och Liv tror att jag friade till Liv. Samtidigt börjar Albin att tröttna på vandringen och har beslutat sig för att springa de sista 5 km till bilen. Jag följer med.

Trojkan

Marita, Kjell och Björn. Dock inte Ulvskog, Lönnå och Borg.

Sällskapsspel

När vädret tillät så passade jag på att utmana de yngre förmågorna på semesterorten i olika spel. Jag valde ut Oskar som offer i spelet schack. Det slutade 1-1 i matcher. Oskar är 12 år.

Lite nedstämd efter det men Klara, 9 år, kom med förslaget att köra en omgång "hänga-gubbe" med mig. Jag såg min chans att återfå respekten hos de övriga. Jag tog den. Xylofon, Klara! X-Y-L-O-F-O-N!

Gammelgäddan

Redan på dag 1 börjades det tisslas och tasslas om gammelgäddan. Självaste Björn, kranföraren ni vet, hade haft storgäddan på men inte lyckats med den ädla konsten att "löpa hela linan ut" och lyckas dra opp fisken. Med lätta och vana armrörelser började jag själv att fiska efter gäddan. Självfallet blev jag ganska omgående störd i mitt fiskande. Kjell. Så klart.

Dag 1

Vi åkte på en stor röd båt. Det måste man göra för att komma till Råland. Stämningen ombord var helt ok. Inte hög. Men inte låg heller. Jag försökte höja temperaturen åtminstone ett par snäpp genom att återspela Carolina Klüfts genombrott i finnkampen för ett par år sedan. Liv frös och ville gå in fastän längdhoppet återstod. Toka!

En brasklapp?

Just det. När vi gick ut från Ica så sa Liv plötsligt att Ålänningar tycker om när det är vildvuxet. Så jag får inte tycka att det ser "skabbigt" ut, sa hon. De gillar när det är lite vilt. Ålänningarna.

Vad är det mer jag inte vet? Vad finns det mer för information som Liv valt att mörka? Jag börjar bli orolig...

Vi gick för att handla...

Jag och Liv tänkte att vi skulle hjälpa till och dra vårt strå till stacken när det gäller att få till den här semestern. Vi köpte:

- Två Ballerina paket
- Två Brownie paket
- Chillinötter
- Chips (de ryker ikväll redan)
- Danskt rågbröd
- Dipmix (också borta imorn)
- Ett paket Start
- Gräddfil (till dippen dårå)
- Knäcke stenugnsbakat
- Thermal duschtvål

Så nu har vi dragit vårt strå till stacken.

TV – Lite regler

Idag rullar cyklisterna ut en och en från Trafalgar square i London. Tour de France första etapp, av oss lekmän kallad "Prologen", drar igång. En tempo-etapp. Vad har då det här med Råland att göra hör jag att ni undrar? Helt förutsättningslöst utgår jag från att det finns en TV med svensk Eurosport på. Klockan 14 till 17 varje dag är det då Tour de france som ska stå på. Så ingen fika, mat eller andra störande aktiviteter mellan 14-17. Några exempel på störande aktiviteter under just den här tiden:

- Frågor angående min cykel (besvarar jag mer än gärna men inte mellan 14-17)
- Egentligen alla direkt ställda frågor till mig
- Kajak-anekdoter

Så med detta klargjort tror jag att vi alla ska få det lite lättare att trivas under touren. Bon voyage mes amis!

Den har kommit!

Jakob - Kjell 1-0

Efter en inte något så listig plan av mig så har jag genom att verka i kulisserna fått till att Kjell ska köpa ett cykelställ till bilen så att jag kan få med mig min cykel. Min Okee. Liv hjälpte till genom att på ett otvunget sätt framföra att Jakob ska ha med sig sin cykel oavsett. Om han så ska vada över Östersjön med cykeln på axlarna. Tror inte att hon uttryckte det riktigt så men det har hursomhelst burit frukt.

Nya bud...

Tydligen så ska Kjell ta med sig sin båt, eller "kajaaak" som det så fint heter. För att ens få plats med den så verkar det som att det är jag som ska behöva lida. Då kan vi helt plötsligt inte ta med min cykel. Jävligt dålig stil Kjell. Liv säger att det gör inget för det är ändå bara "kufigt" av mig att cykla runt på Åland ensam eftersom hon inte kommer ha med någon cykel. Då säger jag att det är lite "kufigt" av Kjell att paddla runt kring Åland ensam. Det dödar diskussionen. Jakob - Liv 1-0.

Vart faan är cykeln!?

Ok. Det har gått exakt tre dagar sen jag beställde min cykel. En Okee. Enligt kvittot så ska den levereras inom 3-5 dagar. Så nu när det då hade gått 3 dagar så ringer jag DHL som ska leverera hit cykeln för att höra efter vart cykeln är. Självklart ska de ha något nummer som jag inte har för att ens kunna hjälpa mig. Lite strängt tycker jag. Så jag mailar de som tillverkar cykeln och drar en snyfthistoria för att snabba på processen. Två timmar senare ett svar. De ska fixa allt så jag får min nya cykel innan vi åker till Råland!