Vi gick på Getabergen. För att se på grottan som det pratades så himla gott om under frukosten. Kul, äntligen ska man få se en rejäl grotta, tänkte jag. Väl framme hade Albin, 14 år, en lång harang speckad med svordomar om huruvida grottan egentligen borde få kallas just "grotta". Och som jag instämmande nickade med i. Välartikulerad grabb den där Albin.
På vägen tillbaks tyckte Marita att hon skulle ta en bild på mig och Liv. När vi kollade bilderna sa jag att de ser exakt ut som bröllopsfoton. Här någonstans spårar det hela ur och både Marita och Liv tror att jag friade till Liv. Samtidigt börjar Albin att tröttna på vandringen och har beslutat sig för att springa de sista 5 km till bilen. Jag följer med.
2 kommentarer:
Så otroligt fina ni är...
Gratulerar! Det är så vackert när man och kvinna kan förenas i äktenskapets famn. Men hörni, ta aldrig varandra för givet och vårda kärleken. Då kan det vara för evigt.
Skicka en kommentar