Move on up

Nu är den här. Min nya blogg; "Mittstim". Den har redan hunnit med att bli sågad. Lite orättvist då den endast innehåller ett inlägg. Ge den lite tid. Den kommer växa på er. Precis som beatlarnas långa hår.

Besök Mittstim här!

På drift

Kom ihåg att det är inte personen på bilden som har skrivit inlägget

Det är dags att gå vidare. Nya äventyr lurar runt hörnet brukar man säga. Tyvärr så har jag ju själv utvecklat en slags rädsla senaste veckorna när det gäller att just runda hörn här i stan. Helst av allt vill jag skaffa mig en flagga och en tuta som jag kan vifta med samtidigt som jag blåser i tutan innan jag rundar hörnet. Detta för att slippa kollisioner med andra fotgängare. När det väl händer att man nästan går in i någon så blir jag alldeles kallsvettig. Det hugger till i skinnet på mig men ändå ler jag. Varför? Det är inte kul. Skitsamma jag ska starta en ny blogg som ska vara befriad från den här typen av inlägg, dvs raljerande över vardagliga situationer/plocka billiga igenkänningspoäng. Om ett par dagar publicerar jag nya adressen här. Och endast här. På "Råland – En semester".

Del 3 – The lost material ...that is now found. Of course.

På utresan fick Liv syn på en båt hon tyckte va fin. Våran då? Den är ju från Finland. (note to self: stryk denna innan publicering)


En ö som såg ut exakt som en sköldpadda. I min atlas kommer den kallas för "Turtle Island". Varje land med lite självaktning har en Turtle Island.


Detta är inte ett trickfoto. Bänken var så här lång. Jag lovar.


Jag visste inte ett skit om fåglar innan semestern. Nu vet jag ett. Skarvens skit. Som förstör träden när den häckar. Som på den här lilla ön.


Vi såg ännu en skarvö. Inte lika kul efter ett tag men jag pekade på den ändå.


Kjell tog alltid den mest dramatiska vägen när han paddlade iväg. Mot horisonten. Han tror nog att vi följde han med blicken hela vägen. Det gjorde vi inte.


"Nej, Liv. Alltså draget ser ut som en fisk. Det är gjort så. Va? ...Ja, man blir lite lurad av det (heerreguud, kvinna)"


Jag: Har du chokat? Björn: Jo. Jag: Är det bensin i då? Björn: Jo. Jag: Ska vi basta sen? Björn: Jo.


Finns det något härligare än båthus? (obs! retorisk fråga)


Jenny knäppte med fingrarna under vattnet och vips så nappa det. Otroligt!


Simma ur bild, Kjell!


Hörs det när träden faller i skogen om ingen är där? Släcks ljuset när man stängt kylskåpsdörren? Är foten kvar i stöveln när man inte tittar?


Bildbevis på att Oskar faktiskt fuskade i schackmatchen. Jag sa ju det.


Kjell gjorde scones. Goda. Men kolla in melonen. Den kostade 100 spänn!


Klara visar skamset upp tatueringen jag bjöd henne på i Mariehamn.


Jag klättrade högst upp i flaggstången och gömde mig en kväll. Ingen hittade mig. Jag tror jag satt där och fnissade i fyra timmar. Det var kul.


Skål och tack, mina vänner! Vi gör om det nästa år igen va?

Åt lite mat...

När jag satt där och tuggade och tomglodde försökte jag komma på vad det här blogginlägget som ska komma på tisdag kl. 11:00 ska innehålla. Jag känner att jag la upp ribban lite för högt med mitt förra inlägg. Lovade mer än jag kommer att kunna hålla. Det kommer bli ett inlägg. Men ett helt vanligt inlägg. I bästa fall lite bättre än genomsnittsinlägget. He, tänk va lite mat kan göra!

Jag hade lovat en trilogi...

Jag kommer att leverera. Del 3 i Råland-trilogin blir ETT inlägg. Ett endaste mastodontinlägg. Ett upplevelsebaserat inlägg. Ett inlägg som ska spela på alla känslor på en och samma gång. Jag ska trycka på alla knapparna samtidigt. Tänk er att det finns tio knappar och jag trycker på dom alla samtidigt. Men plötsligt är det elva knappar och tro fan inte att jag lyckas trycka ner den elfte med!

Kl. 11:00 på tisdag släpper jag mitt bidrag till vad jag tror kommer sätta en helt ny standard (inte 3D, tyvärr) för bloggandet. Spika tiden!

Bone Thugs N Harmony

Hade det inte varit för mitt ben så hade det här varit den perfekta avslutningsbilden för "Råland – En semester".

BREAKING NEWS!

Vi bryter in med lite viktiga nyheter. Som många redan vet så har jag blivit farbror! Kan ni tänka er? Självaste jag har blivit farbror. Jag tänkte uppdatera er med en bild från tillfället då vi firade faderbroderskapet. Och vi passade på att hälsa på just det barn som ska få mig som farbror. Alla var glada och grattade mig och allt det där. Men ju längre tiden gick och ju mer jag tittade på söta lilla Clara (hennes namn) blev jag osäker. Det var en hel del grejjer som inte stämde. Hör här!

Rent fysiskt:
Clara är mörkhårig
Jag; ljushårig

Clara är tjock
Jag; smal

Karaktärsskillnader:
Clara skrattar aldrig
Jag; skrattar ibland

Clara gråter jättemycket
Jag; gråter jättelite

Precis som jag så tror jag ni fattar grejjen. Så idag har jag skickat ett brev till min bror och Christel där jag har begärt ett faderbroderskapstest. Jag tror helt enkelt inte att det är jag som är farbrorn.

Kan man röka abborre?

Ja, det kan man. Med en rök. Det är gott. Dock tror jag att det hade
varit en ännu bättre upplevelse om inte alla hade glömt bort att man faktiskt äter med ögat också.
Serveringsfinesser? Upplägg? Bordsskick? Dillkvist? Pumpa däcken? Det var frågor som blixtrade i mitt huvud medans mina medresenärer fingerfightades om de bästa abborrebitarna.

Saxat från Svenska Akademins Ordlista 2008?

Stor (jfr. större, störst) Se kvinnas glass.

Vad är det värsta som kan hända?

Det visade sig att vägarna runt Råland var som gjorda för att cykla på.
Eller köra bil på. Så jag tog med mig Liv på en cykeltur.

Allt var frid och fröjd som man säger. Vi cyklade i ett, för mig, makligt
tempo och snicksnackade oss fram på vägarna. Jag märkte ganska tidigt på turen att Liv inte riktigt kunde förmå sig att slita blicken från min cykel. Så jag frågade för hennes skull om vi skulle bytlåna cyklar, jag menar vad är det värsta som kan hända?

Jag ska berätta för er vad det värsta som kan hända är. För det hände.
Liv hade svårt att bemästra min cykel då den kräver sin förare. Inte
helt oväntat. Men vi kan heller inte klandra Liv för det. Vad vi däremot
kan klandra Liv för, och det tycker jag vi ska göra, är de långa och
djupa reporna hon lämnade efter sig på min mattsvarta cykel.

- Oj! Förlåt, Jakob. Men ja ja... nu ser den ju bara använd ut! Det ska ju
en cykel göra.
Det ska ju en cykel göra!?!? Vad vet Liv om cyklar? Vem
är det som vet något om cyklar!? Och nu lider alla helvetes kval över en
hel drös med repor!?

Bilden ovan är tagen vid ett tidigare lyckligare tillfälle.

Vi träffade Trojkan igen...

Första gången vi stötte på "Trojkan" (Marita, Kjell och Björn) var på den stora röda båten. De satt och pekade och hummade över en karta. Den här gången träffar vi på de inne i Mariehamn. De sitter framför Ålands landskapsregering eller framför Alko, beroende på vilken sida av de man står på. Antingen är det fest på gång eller så planerar de en "hostile takeover" av Åland. Det är i alla fall helt klart att något är i görningen!

"I won't let the sun go down on me"

Ja, så här kunde det alltså se ut vissa kvällar. Kjell passade då på att fotografera som besatt. Kjell hoppade mellan stenar för att få till det där lilla extra på sina bilder. Han fotograferade och fotograferade. Han slutade inte förens solen hade gått ner. När han var färdig sa han "En solnedgång är fantastisk i verkligheten men blir bara patetisk på bild". Jag tror att han tog över 200 bilder på solnedgångar och sitter då följdaktligen där hemma med 200 patetiska bilder.

Bilden ovan? Den är tagen av Liv.

Less is more

På Åland använder man ordet "jo" väldigt mycket och det är tamejfan genialt! Låt mig mig visa vad jag menar med ett par
exempel:

Jag: Hej!
Åländsk uthyrare: Jo, hej.

Vad den Åländske uthyraren indirekt sa till mig var alltså "Jo, kom inte här och börja snacka, flytta på dig så jag kan komma fram"

Liv: Jag tar laxen, tack!
Åländsk servitris: Jo.

Servitrisen säger alltså "Jo, vilken överaskning du och 98% av alla andra fruntimmer som kommer hit tar den, ge hit menyn"

Jag har börjat använda "jo" regelbundet här på hemmaplan:

Liv: Go natt älskling!
Jag: Jo.

Bastuklubben

Vi bastade mycket. Jag, Kjell och Björn. Vi var väl alla tre egentligen väldigt medvetna om bastuklubbslagen, som förbjöd bastuklubbar i Sverige 1987, men det var inget vi talade om. Vi bastade lik förbannat.

Här tror jag att Kjell förväntar sig någon form av hyllningstext till hans uthållighet i bastun (ja, han satt kvar längst). Men det tänker jag inte ge han. Utan istället väljer jag att avsluta den här texten med det som jag tror att vi alla tar med oss från bastandet. Björns goda vitsord om mig; "Du går från klarhet till klarhet, Jakob". Så sa han. Från klarhet till klarhet.

- Fria? Vadå? näeee... Albin, vänta!

Vi gick på Getabergen. För att se på grottan som det pratades så himla gott om under frukosten. Kul, äntligen ska man få se en rejäl grotta, tänkte jag. Väl framme hade Albin, 14 år, en lång harang speckad med svordomar om huruvida grottan egentligen borde få kallas just "grotta". Och som jag instämmande nickade med i. Välartikulerad grabb den där Albin.

På vägen tillbaks tyckte Marita att hon skulle ta en bild på mig och Liv. När vi kollade bilderna sa jag att de ser exakt ut som bröllopsfoton. Här någonstans spårar det hela ur och både Marita och Liv tror att jag friade till Liv. Samtidigt börjar Albin att tröttna på vandringen och har beslutat sig för att springa de sista 5 km till bilen. Jag följer med.

Trojkan

Marita, Kjell och Björn. Dock inte Ulvskog, Lönnå och Borg.

Sällskapsspel

När vädret tillät så passade jag på att utmana de yngre förmågorna på semesterorten i olika spel. Jag valde ut Oskar som offer i spelet schack. Det slutade 1-1 i matcher. Oskar är 12 år.

Lite nedstämd efter det men Klara, 9 år, kom med förslaget att köra en omgång "hänga-gubbe" med mig. Jag såg min chans att återfå respekten hos de övriga. Jag tog den. Xylofon, Klara! X-Y-L-O-F-O-N!

Gammelgäddan

Redan på dag 1 börjades det tisslas och tasslas om gammelgäddan. Självaste Björn, kranföraren ni vet, hade haft storgäddan på men inte lyckats med den ädla konsten att "löpa hela linan ut" och lyckas dra opp fisken. Med lätta och vana armrörelser började jag själv att fiska efter gäddan. Självfallet blev jag ganska omgående störd i mitt fiskande. Kjell. Så klart.

Dag 1

Vi åkte på en stor röd båt. Det måste man göra för att komma till Råland. Stämningen ombord var helt ok. Inte hög. Men inte låg heller. Jag försökte höja temperaturen åtminstone ett par snäpp genom att återspela Carolina Klüfts genombrott i finnkampen för ett par år sedan. Liv frös och ville gå in fastän längdhoppet återstod. Toka!

En brasklapp?

Just det. När vi gick ut från Ica så sa Liv plötsligt att Ålänningar tycker om när det är vildvuxet. Så jag får inte tycka att det ser "skabbigt" ut, sa hon. De gillar när det är lite vilt. Ålänningarna.

Vad är det mer jag inte vet? Vad finns det mer för information som Liv valt att mörka? Jag börjar bli orolig...

Vi gick för att handla...

Jag och Liv tänkte att vi skulle hjälpa till och dra vårt strå till stacken när det gäller att få till den här semestern. Vi köpte:

- Två Ballerina paket
- Två Brownie paket
- Chillinötter
- Chips (de ryker ikväll redan)
- Danskt rågbröd
- Dipmix (också borta imorn)
- Ett paket Start
- Gräddfil (till dippen dårå)
- Knäcke stenugnsbakat
- Thermal duschtvål

Så nu har vi dragit vårt strå till stacken.

TV – Lite regler

Idag rullar cyklisterna ut en och en från Trafalgar square i London. Tour de France första etapp, av oss lekmän kallad "Prologen", drar igång. En tempo-etapp. Vad har då det här med Råland att göra hör jag att ni undrar? Helt förutsättningslöst utgår jag från att det finns en TV med svensk Eurosport på. Klockan 14 till 17 varje dag är det då Tour de france som ska stå på. Så ingen fika, mat eller andra störande aktiviteter mellan 14-17. Några exempel på störande aktiviteter under just den här tiden:

- Frågor angående min cykel (besvarar jag mer än gärna men inte mellan 14-17)
- Egentligen alla direkt ställda frågor till mig
- Kajak-anekdoter

Så med detta klargjort tror jag att vi alla ska få det lite lättare att trivas under touren. Bon voyage mes amis!

Den har kommit!

Jakob - Kjell 1-0

Efter en inte något så listig plan av mig så har jag genom att verka i kulisserna fått till att Kjell ska köpa ett cykelställ till bilen så att jag kan få med mig min cykel. Min Okee. Liv hjälpte till genom att på ett otvunget sätt framföra att Jakob ska ha med sig sin cykel oavsett. Om han så ska vada över Östersjön med cykeln på axlarna. Tror inte att hon uttryckte det riktigt så men det har hursomhelst burit frukt.

Nya bud...

Tydligen så ska Kjell ta med sig sin båt, eller "kajaaak" som det så fint heter. För att ens få plats med den så verkar det som att det är jag som ska behöva lida. Då kan vi helt plötsligt inte ta med min cykel. Jävligt dålig stil Kjell. Liv säger att det gör inget för det är ändå bara "kufigt" av mig att cykla runt på Åland ensam eftersom hon inte kommer ha med någon cykel. Då säger jag att det är lite "kufigt" av Kjell att paddla runt kring Åland ensam. Det dödar diskussionen. Jakob - Liv 1-0.

Vart faan är cykeln!?

Ok. Det har gått exakt tre dagar sen jag beställde min cykel. En Okee. Enligt kvittot så ska den levereras inom 3-5 dagar. Så nu när det då hade gått 3 dagar så ringer jag DHL som ska leverera hit cykeln för att höra efter vart cykeln är. Självklart ska de ha något nummer som jag inte har för att ens kunna hjälpa mig. Lite strängt tycker jag. Så jag mailar de som tillverkar cykeln och drar en snyfthistoria för att snabba på processen. Två timmar senare ett svar. De ska fixa allt så jag får min nya cykel innan vi åker till Råland!